Kakan

Har inte sett programet Himlen kan vänta någon gång förr ens nu. Och det är med flit kan jag lova. För er som inte vet vad det är så handlar det om att man får följa ett flertal cancersjuka människor i deras vardag, i deras sorg och glädje, hur det är att leva med sjukdomen och gå vidare. Förstod att jag skulle gråta floder och har därför aldrig sett det. Men idag halkade jag in på en repris och blev fast. Funderar nu på att se nästa också. Snacka om att man får perspektiv på sitt eget liv. Kanske nyttigt det.

Tomt hemma. Martin har nyss tagit en taxi till flygplatsen. Här sitter jag och samlar mossa. Fortfarande kvar i morgonrocken. Inte borstat tänderna. Kurr i magen. Dags att möta dagen. Klä på sig, äta, ta en promenad och grotta ner sig i diskberget.